Oändligt trött..
Jag är så djuriskt less på att bära på all denna stress, trötthet och ledsamhet.
Är en sådan person som tål rätt mycket, kan låta det få blåsa av mig och jag tar steget vidare. Men när samma präglande skit väller över en gång på gång bryts man tillslut ner. Där är jag nu, nedbruten.
Får höra att jag är fel, gör fel och bara är på dåligt humör hela tiden. Detta resulterar i att jag känner mig fel och gnällig hela tiden.
När jag var liten och bytte skola från bya skola med sammanlagt två i min klass till en större skola med tjugotvå i klassen grät jag många dagar vid hemkomsten. Nästan så är det idag också, vid hemkomst är jag så nedtryck och malen att ilskan jag bär på blir till tårar. Där vill jag också punktera att jag hatar att gråta, även för mig själv. Dock vet jag inget annat just nu.
Jag är trött på att vara hackkyckling och bara får höra mina fel.
Jag vet innerst inne att jag kan, jag är stark och är en glad person men den personen kommer bara fram när jag får komma bort och känna mig ledig.
Längtan efter min lediga helg är enorm just nu. Vill hem till dem som tycker om mig. Hem till dem jag tycker om och sova bredvid honom som får mig att känna mig omtyckt. Nedräkningen har börjat till att äntligen få detta på min heltid. 14dagar kvar nu...